Ännu en gång har suget/beroendet fått mig i sina klor igen......
Min hjärna tycker att "bara lite" "bara idag" "bara nu" "det kommer gå bra"
"du kan sluta när du vill" - JO TJENA!? Vem försöker jag lura mer än mig själv?!
Vet ju att det inte stämmer. Men längtan och min förhoppning av att det ska stämma "DENNA GÅNG" får mig att äta godis, vanligt bröd och massa andra kolhydratbomber utan kontroll.
Ett skenande godståg är det bästa sätt som det kan förklaras på.
Är vägspärrarna väl sprängda finns ingen gräns för vad som hjärnan/suget vill ha.....
Att då höra från de som inte upplevt detta "men bestäm dig för att äta liiite, sen får det vara bra..."
känner mig som världen sämsta människa. Vet ju att de inte förstår men ändå önskar jag att det kunde vara så enkelt, - att bara bestämma sig.
Skulle ju vara underbart om det kunde vara så.
Men min hjärna fungerar inte så. Skönt att då höra Bitten Jonssons föreläsning om att det handlar inte om karaktär eller att vara dålig. Det handlar om en förändrad biokemi i hjärnan som gör att vi som har ett svårt sockerberoende inte har kontroll över att sluta äta livsmedel som innehåller socker eller som förvandlas till ett sockerpåslag inne i kroppen. Bröd (vanligt, som du köper på Ica) är ju inte samma sak som en chokladkaka kan man tro, men inne i kroppen förvandlas vetet till socker och påverkar hjärnan på samma sätt som ex. kaffebröd, godis. Hjärnan får samma påslag och rus..........
SUCK
SUCK
SUCK
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
ORKA bry sig.....IGEN???!!
Är så trött på detta.......Något måste göras. Har trott att jag kunde hantera detta på egen hand. För jag VET hur jag borde äta och inte. Men börjar inse att så inte är fallet. Behöver stöd och förståelse på samma sätt som en alkoholist behöver för att hålla sig nykter och inte falla tillbaka igen.
Har upplevt "socker nykterhet" under 4 månader förra året.....var helt underbart att inte ständigt känna ett sug och vara "klar" i huvudet. Vill alltid känna så.......
Någon/några fler än bara jag som har denna problematik är jag säker på att det finns.
Om så är fallet så tycker jag det är dags att vi träffas för att stödja varandra och hjälp varandra att komma ur detta svåra beroende.
Är du i samma situation eller känner någon?
Kontakta mig!!
anna_rundkvist@hotmail.com
